Hemma
(Påbörjade detta inlägg i fredags men det kom lite i mellan så här kommer det lite senare)
Jag har inte riktigt landat i allt att man varit riktigt sjuk och att man egentligen fortfarande är sjuk. Jag känner att man inte har samma kraft som innan och jag blir så frustrerad. Åker in på kontroller och så lägger dem om mitt förband på snittet
var och varannan dag! Jag bröt ihop igen igår, jag tycker det är så sjukt jobbigt med att snittet inte läker och jag inte blir som vanligt. Jag vet att det jag har gått igenom kommer ta tid att läka men är så himla trött på att inte kunna vara den
bästa mamman till Clara. Fredrik är absolut världens bästa stöd och han drar det största lastet här hemma. Vågar heller inte riktigt att planera nått eller se fram emot nått för jag tror hela tiden att det ska slå tillbaka på oss för det har det gjort
sen dag 1. Jag vill bara börja leva mitt liv med Fredrik och våran fina dotter som det ska vara.