allakanbarainte.blogg.se

Funderat länge på om jag ska ens dela detta inlägg. Jag gör det inte för att få medlidande utan mer en förståelse till alla dem säger att "vänta tills du har bebisen uppe på bröstet" eller "tänk när ni får komma hem och bara vara ni". Att skaffa ett barn ska vara enkelt säger dem flesta men jag säger att dem ljuger. För det har inte varit enkelt för oss sen dag ett. Och det är så viktigt att folk tar sig till det- för det är inte lätt. 

Påbörjad IVF med en lyckat första ägg och vi är överlyckliga. Graviditeten går som på räls och dem sista veckorna är värst när man bara väntar och väntar. 11 dagar över tiden sätts värkarna igång, vi åker in efter sex timmar då jag inte orkar mer hemma. Väl inne på sjukhuset ser dem på CTG-t att varje värk jag får så sjunker bebisen hjärtslag. Så jag blir kvar på observation! Fyra timmar senare så ber jag om epiduralen och får den ganska fort, dock dyker hjärtslaget på bebisen ännu mer och nu står det alldeles för många läkare i mitt rum. Upp på plan 8 för ett akut kejsarsnitt! 

Första nätterna på BB var tuffa, men det sa läkarna att så är det efter en bukoperation. Hon föddes på lördagen den 26 juni och på måndag den 28:e åkte vi hem! Dagarna hemma flöt på och jag hade problem med amningen och satt hela nätter med henne på mitt bröst. Onsdag den 30:e åkte vi in till BB igen för jag hade fått 38.6 graders feber. En infektion- en infektion sa läkarna och du måste läggas in. Nu är vi inne på dag 11 och ja, jag har hunnit med två operationer, stucken i armarna ca 80 gånger, haft feber till och från hela tiden, även fram

och tillbaka till röngen. Syrgas har jag även fått efter operationerna pga min syresättning inte alls är bra. Och nu har jag även vätska i lungorna! 

Inte trodde jag detta när jag blev gravid och skulle ha barn. Jag vill ju hem med min lilla familj och njuta av den där "bebisbubblan" alla pratar om. Att vissa får gå igenom- jag LIDER med er som inte får den chansen. Många tårar har kommit och hoppet har nästan lämnat mig men förhoppningsvis är vi snart hemma alla tre. 

I allt det hemska- för ja. Dessa dagar har jag mått så sjukt dåligt medan vissa dagar har det gått bra men det är pga Fredrik speciellt och våran underbara lilla dotter så hade detta inte gått. Vi fick det finaste man kunde få av allt detta elände-

Våran fina dotter Clara! ❤️ förhoppningsvis är det snart våran tur att åka hem!